RUSK Live Stream: WTC – World To Come
RUSK Live Stream: WTC – World To Come
20.11.2020
19:00 – 20:00
Online
Free entry
Jakobstads Sinfonietta / Pietarsaaren Sinfonietta
John Adams (1947 – ): Short Ride in a Fast Machine (1986/2018) (arr./sov. Preben Antonsen), för piano, fyra händer / pianolle, neljälle kädelle / for piano, four hands
Paavali Jumppanen & Emil Holmström, piano
Rebecca Clarke (1886 – 1979): Passacaglia on an Old English Tune (1940-41), för altviolin och piano / alttoviululle ja pianolle / for viola and piano
Atte Kilpeläinen, altviolin/alttoviulu/viola & Emil Holmström, piano
Missy Mazzoli (1980 – ): Still Life with Avalanche (2008), för flöjt, klarinett, violin, cello, piano och slagverk / huilulle, klarinetille, viululle, sellolle, pianolle ja lyömäsoittimille / for flute, clarinet, violin, cello, piano and percussion
Niamh McKenna, flöjt/huilu/flute, Eneko Iriarte Velasco, klarinett/klarinetti/clarinet, Minna Pensola, violin/viulu, Tomas Djupsjöbacka, cello/sello, Paavali Jumppanen, piano, Antti Suoranta, slagverk/lyömäsoittimet/percussion
Juhani Nuorvala (1961 – ): The Five Chords That Shook My World (2020) / Uruppförande / Kantaesitys / World Premiere
Emil Holmström, piano
Amy Beach (1867 – 1944): Sonat för violin och piano a-moll / Sonaatti viululle ja pianolle a-molli / Sonata for violin and piano A minor, op. 34, sats / osa / movement III “Largo con dolore” (1896)
Elina Vähälä, violin/viulu & Paavali Jumppanen, piano
Gösta Ågren (1936 – 2020): Stund & Sonett till tröst
Johan Fagerudd, diktläsning/runonlausunta/recitation
Steve Reich (1936 – ): WTC 9/11 (2010), för stråkkvartett och ljudband / jousikvartetille ja ääniraidalle / for string quartet and tape
I. 9/11/01
II. 2010
III. WTC
Meta4: Antti Tikkanen, violin/viulu, Minna Pensola, violin/viulu, Atte Kilpeläinen altviolin/alttoviulu/viola, Tomas Djupsjöbacka, cello/sello
WTC – World To Come
John Adams har ibland oriktigt stämplats som minimalist. Han nyttjar förvisso ingredienser från minimalismen, men den är blott en kulör på hans uttrycksmässiga palett. Framförallt kännetecknas Adams musik av en inte sällan starkt påtaglig rytmisk drive och så inte minst i det lika korta som slagkraftiga orkesterstycket Short Ride in a Fast Machine – här hört i ett arrangemang för fyrhändigt piano.
Rebecca Clarke, som delade sitt liv mellan England och USA, är en central pionjär bland kvinnliga tonsättare under det senaste århundradet och hennes lika sparsmakade som utsökta produktion har på senare tid rönt förnyat intresse. Hon var även en av samtidens främsta altviolinister och skrev för sitt eget instrument bland annat en finfin sonat samt den elegiska Passacaglia on an Old English Tune – en melodi, som brukar tillskrivas den store John Dowland.
I den fördomsfritt frejdigt stilsyntetiserande Missy Mazzolis Still Life with Avalanche – med en notoriskt svårbemästrad slagverksstämma – fick beskedet om en nära släktings plötsliga död musiken att ändra riktning, medan den ställvis harmoniskt oroliga långsamma satsen från Amy Beachs violinsonat är ömsom upprivande, ömsom trösterik till sin karaktär.
I Steve Reichs WTC 9/11 är det elektroniska elementet sinnrikt integrerat i stråksatsen och vi hör bland annat talfragment från flygledningen och ögonvittnen, som intrumenten reagerar på. Osmakligt frossande i ond bråd död? Faktiskt inte. Den tematiska infallsvinkeln är angelägen, utförandet kreativt och trots att mycket är bekant för den som är förtrogen med Reichs estetik har han ändå en förmåga att överraska, som gör att musiken griper tag i lyssnaren på ett oväntat sätt.
Mats Liljeroos
The Five Chords That Shook My World
Pianisten Emil Holmström uruppför The Five Chords That Shook My World, min hommage till Philip Glass. Det är en virtuos fantasi som bygger på harmonierna i rymdskeppsscenen i Glass opera ‘Einstein on the Beach”.
Juhani Nuorvala
Less is More – A Prayer
Tänk er en syntes av Philip Glass och Béla Bartók och det börjar brännas visavi Wojciech Kilar, polsk tonsättare känd för sin filmmusik (bl.a. The Pianist), vars stråkorkesterstycke Orawa hämtar sin titel och inspiration från gränsregionen med samma namn mellan Polen och Slovakien. Repetitivt, visst, men med finurliga förskjutningar i rytm och melodik.
Georgiern Giya Kancheli var en av samtidens mest personligt berörande tonsättare, i vars musik en stundtals snudd på pärtskt meditativ kvalitet slår följe med häftigt sjudande emotioner. Inte sällan, som i den Mstislav Rostropovitj och Gideon Kremer tillägnade Stilles Gebet, skapar han med till synes enkla medel en magisk stämning och barnrösten förlänar helheten en smått overklig, hinsides dimension.
Elgar, som inte hade något emot väl tilltagna oratorier och symfonier, var även den korta formens mästare. I den älskade stråkserenaden nöjer han sig med tio minuter och i Introduction & Allegro reder han sig utmärkt med fjorton minuter. Stycket är ett slags hommage à barockens concerto grosso, där stråkkvartetten stundom smälter ihop med stråkensemblen och en vildsint fuga alternerar med typiskt elgarsk pregnant melodik.
Mats Liljeroos