Either put these glasses on or start eating this trashcan

18.01.2025
19:00 – 20:30

Schaumansalen

15 € / 10 € – Köp biljett nu!

Yrkeshögskolan Novia

Dansföreställning av Anders Lillhonga och Matti Haaponiemi.

Schaumansalen lö 18.1 kl. 19.00 – 20.30

Biljett 15 €
Pensionär, studerande 10 €

Föreställningen är en del av scenkonstfestivalen JEPPIS SCENE, som äger rum den 17-18.1.2025 i Campus Allegro i Jakobstad.

EITHER PUT ON THESE GLASSES OR START EATING THAT TRASH CAN
Det är år 1985 – The dawn of a new age. Ett tyst dubbad rop ekar från fjärran Östern. Mystiska och barnsligt fängslande krafter fångar en hel generation. Dålig kvalitet blir den nya normen. Svärdets klingor glittrar i regnbågens alla färger på rör-TV-skärmar, och billiga ninja-actionfilmer fyller beta- och VHS-hyllorna. Karatesalarna fylls, syntar pumpar ut subharmonisk ondska och insmorda muskler bultar i varje tonårspojkes drömmar.
40 år senare. Världen är absurd. Den gyllene generationens glans har falnat. Skämtböcker har ersatts av memes, cyber hybridkrig är verklighet och Uri Geller har gjort comeback. Två VHS-krigare avslöjas ur mossbelagd granit, inlindade i en tidskapsel, omedvetna om att de väntat på detta ögonblick sedan födseln.
Anders Lillhonga och Matti Haaponiemis improvisatoriska arbete bygger på interaktion och lek, där barndomens actionhjältar, popkultur, datorspel och mystiken, estetiken och pseudovetenskapen i östliga kampsporter möts. Förutom påtaglig fysisk närvaro flödar arbetet över av konstnärernas egna analoga och syntetiska ljud- och videolandskap. Arbetet är en ständigt fördjupande improvisationsföreställning, som samtidigt minns det förflutna och utvecklas med livets gång. För skaparna är arbetet som bäst när det njuts tillsammans med publiken.

KONSTNÄRSPRESENTATIONER:

Matti Haaponiemi
Matti Haaponiemi har arbetat som självständig konstnär och i kollektiva arbetsgrupper sedan 2013. I sitt konstnärliga arbete intresserar sig Haaponiemi särskilt för improvisation, interaktion, kontaktarbete och synliggörande av inre världar. Sedan hösten 2018 har Haaponiemi byggt elektroniska ljudapparater, framfört ljudkonst och utvecklat koncept där rörelse och synthezisers möts. I samband med ljudsyntesen blev han även intresserad av videosyntes, där bilder skapas på samma sätt som ljud, med elektriska signaler.
Haaponiemi introducerades till nutida dans genom kontaktimprovisation och de kontakter som senare utvecklades till konstnärliga projekt. Arbetet med proffs uppmuntrade honom att fördjupa sig i rörelsens fascinerande värld, och 2017 tog han examen som dansare vid yrkesinstitutet Outokumpu i Norra Karelen.
Som fyraåring var Haaponiemis obestridda idol den store rättskämpen Don Diego de la Vega, bättre känd som Zorro. Senare anslöt sig Hollywoods actionhjältar till hans Pantheon. Det sista oförklarliga själsliga bandet bildades till husdjursdetektiven Ace Ventura, vars äventyr tioårige Matti kunde se på VHS-kassett tre gånger om dagen.

Anders Lillhonga
Anders Lillhonga är en danskonstnär från Karleby och långvarig utövare av budo-konster. Han tog examen från Outokumpus danslinje (Riveria) 2018 och har sedan dess arbetat i kollektiva arbetsgrupper. I sina konstnärliga projekt intresserar sig Lillhonga för att utforska olika tvärkonstnärliga (synergi) lösningar, såsom att kombinera kampsport, akrobatik, dans, ljud- och videokonst.
Från budokonsterna hämtar Lillhonga tanken om en praktisk, adaptiv men exakt rörelseform som syftar till att skydda utövaren under krävande förhållanden. Detta, i kombination med en dansande, improvisatorisk och gränslös uttrycksform, leder honom till nya och outforskade vägar. Resultatet är den konstnärliga filosofin ”The whole body as an artistic weapon”.
Lillhongas stora inspirationer i barndomen inkluderade den tunga lagens arm, Marion “Cobra” Cobretti, och den “muskulösa och intelligenta dödsmaskinen” (källa: Wikipedia) John James Rambo. Då hämtades förebilderna från vänners VHS-band, kaststjärnor beställdes från Thailand och på K-rautas kassadiskar såldes Ramboknivar. Ringlekar var tråkiga, men lasersvärdsstriderna i grannens skogar var “the s*it.”