Graf Fortepianots historia
Information om den av wienaren Conrad Graf byggda flygeln
På våren 1989 ringde min svenska väninna Inger Grudin, som specialiserat sig på historiska klaverinstrument och frågade om jag vore intresserad av en Graf-flygel. En sådan skulle finnas till salu i Sverige. Flygeln fanns då hos pianostämmaren Lars Broberg i mellersta Sverige, i Moholm norr om Skövde, på näset mellan sjöarna Vänern och Vättern.
Conrad Graf (1782-1851) var vid sidan av Nanette Streichter den mest uppskattade wienska instrumentbyggaren i början av 1800-talet. Hans instrumentverkstad producerade ca 3000 flyglar. De användes av bl.a. Beethoven, Chopin och Clara Schumann. Enligt en lista publicerad av tidningen Early Music (jag kan inte påminna mig publiceringsåret) har över 50 av de av Graf konstruerade flyglarna bevarats. Dock fanns flygeln som uppbevarades av Broberg inte med på listan, ett tydligt tecken på att listan inte är komplett. Antagligen finns ännu flerbortglömda instrument någonstans utom räckhåll för forskarna. Listan borde dock kunna användas som riktgivande information.
Jag reste till Moholm för att ta en titt på flygeln. Den var väldigt väl bevarad utvändigt. Den var även hel på alla sidor. Broberg, som själv byggt olika folkliga instrument hade försökt restaurera den genom att byta ut stämnaglerna och lägga nya strängar. Hela maskineriet fungerade, men klangen var inte tillfredsställande, särskilt diskanten var rätt kraftlös. Detta berodde dels på det material Broberg använt till strängarna, dels på att han inte kunnat reglera maskineriet optimalt. En lätt böjning på ramen var en bidragande orsak speciellt till avsaknaden av klang i diskanten.
Broberg sade sig ha kommit över flygeln på följande sätt. Han hade kallats till en närliggande herrgård för att stämma en flygel. Så fort han anlänt såg han att instrumentet var gammalt och fullständigt trasigt. ”Strängarna var som ett skatbo.” När han konstaterade att instrumentet skulle behöva en grundlig restaurering, vilket även skulle vara dyrt, sade ägaren att han troligen skulle förstöra det. Då frågade Broberg om han skulle få ta instrumentet, vilket ägaren gick med på.
Jag tror att Schaumansalen i Jakobstad är ett ställe där ett dylikt värdefullt instrument kommer till användning på bästa tänkbara sätt.
Eftersom Broberg inte lyckats få flygeln i ett tillfredsställande skick, men hans utredningar visade att det i princip var fråga om ett historiskt sett betydande instrument, började han söka upp experter som kunde tänkas vara intresserade av den. Med detta i tankarna tog han kontakt med HansErik Svensson, som som forskare hade gedigen erfarenhet av bl.a. den omfattande samlingen klaverinstrument på musikmuseet i Stockholm. Svensson berättade i sin tur om instrumentet för Inger Grudin, som förfogade över en annan Graf-flygel som väntade på restaurering. Svensson approberade den inte till musikmuseet i Stockholm p.g.a. att försök till restaurering gjortsoch den därmed inte längre var i ursprungligt skick. Slutsatsen var att det bästa vore att restaurera instrumentet sakkunnigt och grundligt och ta det i aktivt bruk. Svensson agerade också handledare i klavikordbygge vid kursen i instrumentbygge på Marholm, i vilken jag årligen deltagit sedan år 1986. Liksom Grudin kände han till mitt intresse för historiska klaverinstrument. Förutom mina klavikord hade jag redan då en av Pentti Pelto byggd kopia av Johann Andreas Steins hammarklaver från år 1785. Jag konserterade även flitigt med sagda instrument. Således kom de att fråga mig om jag inte skulle vilja ha en Graf också.
Jag köpte Grafen och HansErik undersökte och mätte den. Han övertygades om dess autenticitet. Flygeln hade inte märkts med konstruktionsåret, men eftersom Grafs framställning ändrades med tiden går det ganska bra att datera hans instrument. Svensson fastställde byggnadsåret till ca 1827. Instrumentet transporterades till mitt hem i Kuopio. På hösten 1992 tog jag den enligt Grudins rekommendation till Edwin Beuk i Enschede i Holland för att restaureras. Han hade specialiserat sig på restaurering av klaverinstrument från början av 1800-talet. Ett drygt halvår senare fick jag den tillbaka, grundligt restaurerad. Beuk hade plockat den i bitar, justerat ramen och plockat ihop den igen. Broberg hade i sitt reparationsarbete inte gjort något annat än bytt ut strängarna och stämnaglerna. Beuk hade stämnagler från en motsvarande flygel som konstaterats oreparerbar, alltså bytte han ut Brobergs moderna nagler mot dessa. Han bytte även ut Brobergs strängar mot sådana som Konrad Graf själv använde, alltså återfick den här wienska flygeln sin ursprungliga gestalt.
Denna Graf-flygel som nu anlänt till Jakobstad har under det tjugotalet år jag haft den till mitt förfogande använts vid ett flertal konserter. Jag har själv konserterat med den tills en nervskada som uppdagats i min högra hand avsevärt började påverka mina möjligheter i repertoarväg. Övriga konstnärer som uppträtt med instrumentet är Aleksei Lybimov, Miklos Spanyi och Tuukka Hakkila. Jag tror att Schaumansalen i Jakobstad är ett ställe där ett dylikt värdefullt instrument kommer till användning på bästa tänkbara sätt.
Pekka Vapaavuori