Schaumansalen livesänder operan Pärlfiskarna från Metropolitan operan i New York
Pärlfiskarna är en opera i tre akter med musik av Georges Bizet samt libretto av Eugène Cormon och Michel Carré.
I april 1862 kontaktades Bizet av Léon Carvalho, chef för det självständiga Théâtre Lyrique-sällskapet. Carvalho hade erbjudits ett årligt anslag på 100.000 francs av den avgående ministern för de sköna konsterna, greve Walewski, med villkoret att han varje år skulle sätta upp en ny opera i tre akter av en tidigare Prix de Rome-vinnare. Carvalho hade en hög uppfattning om Bizets talanger, och han erbjöd honom librettot till Les pêcheurs de perles (Pärlfiskarna), en exotisk berättelse av Michel Carré och Eugène Cormon. Bizet accepterade uppdraget, eftersom han uppfattade en möjlighet till en äkta teatersuccé.
Operan var ursprungligen förlagd till Ceylon (nuvarande Sri Lanka) i en icke-historisk ”antik tid”. Bizet verkar dock ha lagt mindre vikt vid den orientaliska färgningen än vid den utomeuropeiska världens omedelbarhet. I Metropolitans nya uppsättning är dock handlingen förlagd till en obestämd plats i Fjärran Östern.
Handlingen i Pärlfiskarna kretsar kring den kärlek som Zurga, pärlfiskarnas hövding, och hans barndomsvän Nadir känner för prästinnan Leïla. Operan berättar om hur det löfte om evig vänskap som Zurga och Nadir avlägger hotas av deras kärlek till samma kvinna, vars eget dilemma utgörs av konflikten mellan världslig kärlek och hennes ed som prästinna.
I den första akten möts Zurga och Nadir på nytt, då Nadir återvänder efter att ha varit borta en lång tid. De har båda tydligen hämtat sig från sin förälskelse och återupplivar därför sin vänskap. Men prästinnan kommer in i deras liv på nytt, eftersom hon har förordnats att skydda pärlfiskarna från en hinduisk guds vrede under fiskesäsongen. Nadir känner igen Leïlas röst, och han förälskar sig i henne igen. Hans känslor är besvarade, men Nadir och Leïla upptäcks i ett otillgänglig tempelruin. Efter att översteprästen Nourabad har tagit slöjan av Leila, känner även Zurga igen henne. Zurga dömer både Nadir och Leïla till döden i svartsjukt ursinne. Men det visar sig att Zurga hjälptes av en flicka när han attackerades av rånare, varpå han visade sin tacksamhetsskuld genom att ge henne ett halsband. Han märker att Leïla bär halsbandet, vilket leder till att Zurga ger Nadir och Leïla en chans att rymma genom att tända eld på pärlfiskarnas by. Zurga förbereder sig därpå att ta konsekvenserna för sitt handlande. I det ursprungliga librettot blir Zurga inte dödad, vilket är fallet i senare uppsättningar.
Pärlfiskarna är Bizets första opera i större format. Dess premiär gavs på Théâtre Lyrique i Paris den 30 september 1863. Operan gavs i 18 föreställningar i sin första uppsättning. Operan var inspirerad av tidens smak för det exotiska, men den blev ändå ingen succé. Den uppfördes inte fler gånger under Bizets livstid, men från och med 1886 har den uppförts med viss regelbundenhet världen över.
Trots att operan fick ett gott mottagande av publiken, var tidningarnas reaktioner i allmänhet fientligt inställda och avvisande. Handlingen är överdrivet sentimental, karaktärerna svagt tecknade och mycket av musiken härstammar från Gounod, Massenet och Verdi. Somliga kritiker beskyllde Bizet för att imitera Wagner eller Verdi, medan andra kritiker kallade operan en orgie av buller och oväsen. Berlioz tycks ha varit den ende som uppfattade verkets kvaliteter. Bizet talade längre fram mycket ringaktande om den. För att svara mot kraven från en generation av operabesökare reducerade Bizet masscenerna och fokuserade på huvudpersonernas konflikter som trädde allt starkare i förgrunden.
Gianandrea Noseda dirigerar för föreställningen, som har regisserats av Penny Woolcook. Dick Bird har gjort scenografin, medan Kevin Pollard har skött kostymdesignen. Ljusdesignen har gjorts av Jen Schriever och rörelseregin av Andrew Dawson, medan Projection 59 har ansvarat för projektionsdesignen.
Diana Damrau är den vackra prästinnan Leïla. Matthew Polenzani (Nadir) och Mariusz Kwiecien (Zurga) är de två pärlfiskare, vars vänskap sätts på prov när de slåss om Leïlas gunst. I rollen som översteprästen Nourabad ser vi Nicolas Testé. Dessutom förekommer fiskare, jungfrur samt Brahma-präster och -prästinnor.
Operan Pärlfiskarna visas i Schaumansalen den 16 januari kl. 20:00 som en livesändning från Metropolitan Opera. Operan framförs på franska, men den textas till svenska.
Synopsis på svenska
Akt 1
En pärfiskarby i Fjärran Östern. Medan byborna förbereder sig för sitt dykande, sjunger de om sin fruktan för havet. Zurga uppmanar dem att välja en ledare, och de enhälligt svär trohet till honom. Nadir återvänder till byn att ha tillbringat ett år borta. Han och Zurga påminner sig om deras vänskap nästan förstördes när de båda blev kära i en hinduisk prästinna. Nadir svär att han har hållit det löfte de båda gav för att bevara sin vänskap genom att hålla sig borta från henne. Översteprästen Nourabad har med sig en prästinna till byn. Hon skall sjunga och be hela natten för att lugna demonerna i djupet och avvärja stormens andar. Fastän hon är beslöjad, märker Nadir direkt att hon är Leïla, prästinnan han ännu älskar. Zurga, som inte känner igen henne, ålägger henne en lydnadsed med hot om död. Leïla bör förbli beslöjad och kysk. Hennes ersättning för att hålla dykarna oskadda kommer att vara deras finaste pärla. När han är ensam, avslöjar Nadir att han och Leïla har träffats olovligt och att han har följt ef-ter henne till byn. Han lyssnar när hon börjar sin besvärjelse och, oförmögen att stå emot längre, ropar han till henne. Hon avbryter sig för att besvara hans kärlek.
Akt 2
Nourabad berättar åt Leïla att dykarna har kommit oskadda tillbaka och hon kan nu sova till morgonen i templet. Han framhåller vikten av hennes ed. Som ett bevis för hennes förmåga att hålla sitt löfte berättar hon hur hon, som en liten flicka, en gång skyddat en flykting. Mannen som hon räddade gav henne ett halsband, som hon har burit sedan dess. När hon sover, drömmer Leïla om Nadir, som de facto är på väg till templet. Paret är återförenat. Då en storm bryter ut, blir de upptäckta och fördöms av Nourabad, som lägger skulden för stormen på dem. Zurga skyddar sin vän från bybornas ursinne, då de kräver hans omedelbara död. Nourabad tar slöjan av Leïla. Zurga känner slutligen igen Leïla och inser att Nadir har svikit deras ed. Ilsket kräver han att det skyldiga paret skall dödas.
Akt 3
Stormen har mojnat men byn har skadats svårt av översvämning. Zurgas vrede har gått över och sorgset funderar han på Nadirs öde. Leïla gör förbön för Nadir och Zurga veknar, men hans svartsjuka vaknar på nytt när han inser hur mycket Leïla älskar hans rival. Han låter Nourabad ta henne för att offras tillsammans med Nadir. Innan hon går iväg, ger hon sitt speciella halsband till en av de unga dykarna och ber honom ge det till hennes mor. Zurga grips av halsbandet med ett rop. Pärlfiskarna förbereder för Leïlas och Nadirs rituella död i gryningen. Zurga avbryter dem med nyheten att byn brinner, och byborna försvinner för att försöka släcka branden och rädda sina barn. Zurga frigör Nadir och Leïla och förklarar att han satte eld på byn för att rädda dem. Han avslöjar att han var den flykting som Leïla räddade för många år sedan. De älskande flyr tacksamt och Zurga lämnas kvar för att möta konsekvenserna av sitt handlande.